Nyårsmål och livtecken

Att det kan vara så himla svårt att ha något vettigt att skriva om och hålla en blogg vid liv?! Jag kan säga så mycket som att jag har INTE avlagt som nyårslöfte att börja blogga mer, för det känns dömt att misslyckas!

Men ett inlägg kan jag gott kosta på 2012. 2012 som troligtvis kommer bli ett riktigt bra år, i championatens och 1a prisens tecken. Förra året satte jag upp några självklara och några ”hoppashoppas”-mål, och det blev egentligen bara som självklara som uppfylldes. Devil och Dary gick MH, och båda fick Känd mental status, samt att båda två friröntgades HD A/ED UA.  I övrigt blev inga mål som syns för allmänheten uppfyllda. Det där anlagsprovet i viltspår blev uppskjutet till framtiden, likaså starten i lydnadsklass 1 och den officiella utställningen. Nu är framtiden här, och nog ska vi försöka göra bättre ifrån oss detta året!

Devils mål ser ut som följer:

• Omdöme Very Good på utställning (Anmäld till Skaraborgs nationella utställning 5-6 maj samt Norra Älvsborgs kennelklubbs nationella 9-10 juni)
• Få pris på b-prov
• Viltspårschampionat
• Starta lydnadsklass 1

Ganska enkla mål som jag hoppas vi kan uppfylla! Och det kan vi, bara matte lägger manken till och anmäler till prov

Zipper har inga mål utöver att han ska få vara frisk, pigg, glad, och ha ett roligt liv! Om vi kommer ut på lydnadstävlingar är det bara ett plus, och lyckas han bli tillräckligt skottfast hoppas jag vi kan starta ÖKL i viltspåret.

Härliga höst

Hösten är verkligen en underbar årstid. Luften är ren och klar, temperaturen är precis lagom och man kan liksom inte undgå att bara gå runt och le när man vistas ute i skogen.

Idag har vi haft en sådan härlig dag, jag och hundarna. Det är +7 grader ute och strålande solsken. Vi började dagen med en timmes promenad i ”storskogen” (Den största skogen här i närheten), hundarna sprang och sprang och sprang medan jag mest gick runt och var sådär fånigt nöjd. Efter det åkte vi till svärmor och tog hand om hästarna, jag bar vatten, hö och borstade hästarna medan hundarna sprang runt och busade med Steppi och Nemo.

När vi kom hem för ungefär en halvtimme sedan gick vi ut på vår åker bakom huset, och där ”brast det” för Zipper. Han började springa. Runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt. Han sprang och sprang. Snabbare och snabbare. Efter 10-15 minuter var han så trött så han fick överslag och började panik-gräva ett hål. Då bestämde jag mig för att det räckte, gick några varv runt åkern så han skulle få lugna ner sig och sedan gick vi in. Och där är vi nu!

När killarna vaknat till liv om en stund tänkte jag träna lite stegförflyttningar och vändningar på stället i fria följet och ställande+läggande under gång med Devil.

Nervöst värre

Den 29/11 kommer bli en milstolpe i Devil, Dary och Sunes liv! Då ska vi nämligen till Västra Djursjukhuset för att ögonlysa och röntga höfter och armbågar. Löjligt nog är jag nervös redan Men förhoppningsvis kommer dom vara fria allihop såklart!

Devils knöl som han hade på armbågen, dom vetten diagnostiserade till en ofarlig cysta, är nästan helt borta och det känns jätteskönt att vi slapp både operation och mediciner.

 

Dagens tips

Dagens tips till er hundägare där ute (Som dom flesta säkert redan vet om..) :

Har du en tovig hund som du ska bada, tänk då inte ”Äsch, jag reder ut tovorna efter jag schampoonerat, balsamerat och masserat fram ännu fler tovor på hunden”. För mig resulterade det i en Douglas som ser ut som fan efter att jag fått klippa bort tovorna i armhålorna och mellan bakbenen

I övrigt så händer inte mycket. Idag har Molly varit här på dagis, och vi har både promenerat i nästan 2 timmar, cyklat 6 km, klickerträning inomhus och så klart – busat mängder med Molly!

Linjetag och jaktfot

Idag, som många andra dagar, tog jag och Daniel med oss brorsorna ut på en åker för att träna långa, spårade ”memories”, dvs linjetag, och då även fotgående från lagd dummy.

Vi började med att lägga en dummy längst ner i hörnet på åkern, följde långsidan med lösa hundar under ”gå vid sidan”-kommando ungefär 100m och sedan skickades Devil tillbaks i spåret. Han skötte sig bra, fin fart, sprang rakt och gjort en helt klart godkänd avlämning. Där efter la vi en dummy där vi skickade hundarna och gick sedan rakt över åkern (60-70m), men utan att följa någon kant, och den fick Dary hämta in. Inget att anmärka på där heller!

Sedan la vi en dummy där Dary skickades ifrån och gick tillbaks rakt över åkern igen, och skickade Devil. Han hade fin fart, men tyvärr låg vinden på rakt från vänster = han fick vind på en dummy som vi lagt ut vid sidan av (Som skulle blivit ett ospårat linjetag) och gjorde en stor båge och tog den istället. Inget fel i sig, han var duktig som hämtade det han fick vittring på först. Men klantigt av oss att lägga ut det så, som dömt för att misslyckats när vinden låg på där ifrån

Vi avslutade med att lägga ett drygt 100m långt till längs långsidan, Devil fick börja och gjorde det fint. Sedan hände något väldigt dumt… När Daniel skickade Dary knallade Devil, och jag vrålade till rätt rejält = Dary trodde han gjorde fel och blev vääldligt osäker. Det hela löstes med ett skick på en tydligt utlagd dummy och sedan var allt frid och fröjd. Nota bene: Ha koppel på Devil när Dary skickas tills han är 115%.

Poisitivt med träningen var båda att ingen av dom hade någon som helst tveksamhet på kommandot, dom sprang fort och rakt (Förutom missen med extra dummyn på Devil), och att fotgåendet i det stora hela funkade bra.

Negativt var att jag gjorde Dary osäker genom en idiotisk miss, och att Devils fotgående var mycket sämre när vi vände och gick tillbaks mot ett ställe där en dummy tidigare legat. Han blev fladdrig, okoncentrerad och ville gärna springa på för fort. Men det är ju alltid bättre att upptäcka felen och träna på dom, än blunda för dom.

Konsten att få hunden klistrad vid förarens ben..

..utan att få kommentaren ”tränger” i tävlingslydnadsprotokollet är vad jag och Devil jobbar med nu.

Han har nämligen fått en riktigt, riktigt bra, rak och stadig position, MEN han trycker sig emot mitt ben så hårt att jag knappt kan gå på en rak linje. Jag började nämligen för ungefär en vecka sedan med en riktigt genomtänkt belöningsplacering i höjd med höften, tätt intill mig men ändå på vänster sida om hunden.  Otroligt effektiv. 5-10 minuter 1-3 gånger om dagen, och jag har lyckats skapa en hund som manglar mig.

Kanske ska jag bara öva upp min egen styrka och le för en rak och stadig position i fria följet med bra kontakt? Nej, jag börjar om istället! Ny belöningsplacering, nytt sätt att tänka. Men det är väl detta som är kul med hundträning, att rätta sina egna fel?! Not.

Sex månader senare

Sist jag skrev i bloggen var det 31/5, sommaren var på intåg och jag antar att fåglarna sjöng och blommorna blommade. Fåglarna sjunger fortfarande, men blommorna har blommat över och istället är världen vackert grå/gul/orange och luften sådär härligt hög och klar.

Sedan sist har Devil och Dary hunnit fylla både 12, 13 och 14 månader och båda två har nu mer Känd mental status! Douglas har fått en ny titel, LPII, han har startat trean och Zipper har gått i pension. Eller nej, inte från träning. Men från tävling.

När killarna var 11 månader gamla åkte vi ner till Birgitta Staflund-Wiberg för att ta privatlektioner i jaktapportering. Och jag säger bara det, vilket uppsving vi har haft sedan dess, både jag och Daniel! Devil och Dary har utvecklats något enormt, och man kan inte annat än njuta av att träna med dom nu. Fem veckor senare var vi där igen, och det var verkligen ett (En?!) hallelulja-moment. Det var så stoltheten sprutade ur öronen på oss när vi åkte där ifrån! Om några månader ska vi dit igen för att följa upp vårt A4-ark med hemläxa, och förhoppningsvis har vi inte stått still i utvecklingen då heller..

En blogg-återupplivning behövs verkligen känner jag, för nu skriver jag ner allt jag tränar på, allt som går bra och allt som går dåligt, i huvudet. Och där försvinner det lika snabbt! Så, håll till godo och följ oss gärna på våra upptåg! Igen….